Tävlingsvisioner och nyckeltrubbel

Fanny och Birkir

Hej! Det här är Anna som skriver. Jag är 16 år och en av de som har häst på Stall Ugglebo. Min häst (eller egentligen bara foderhäst, han ska lämnas tillbaka i slutet av maj) heter Markus och är en 6-årig valack. Han är den knasigaste, konstigaste och jobbigaste hästen som finns, men man måste älska honom.

Idag har det hänt så mycket att jag inte vet var jag ska börja. Men jag antar att det är klokast att börja där dagen börjar, så det är det jag gör. Jag kom till stallet vid kvart i åtta, försov mig nästan. Fanny var redan där, och vi satte igång och packa allt som skulle med till dagens tävling. Första halvtimmen var jag en zombie, men sen kom jag igång. Vid tjugo i nio skrittade vi iväg mot nya äventyr på Djurgårdens ridskola. Det tog två timmar att skritta dit, hästen var ju typ trött innan vi ens börjat rida fram! Men när vi kom fram vid halv elva var det fortfarande fyra timmar till min klass startade, men Fannys klass startade tolv så vi kom dit i lagom tid iallafall. Hästarna fick stå i pyttehagar, eller som Fanny sa i pep talk till Birkir "se det som en lyxig utebox utan tak, inte en hage så känns allt bättre". Ungefär vid den här tidpunkten kom dagens skämt, Fannys version av "La Voix". Hennes tolkning av refrängen var "Dig ska jag döda med en sax, La Voix". Helt klart dagens garv.

Sen red Fanny fram, Ceca höll på att pysa över av stolthet över hans fina gångarter. Han kan verkligen gå långt i gångartstävlingar! Fanny och Birkir skötte sig exemplariskt, och självklart märkte inte domaren att det blev tölt på ett ställe ;) Alla var superstolta, och visionerna om deras karriär tog genast fart. Fanny lyckades däremot tappa bilnycklarna till Cecas bil, med dom hittades som tur var snabbt.

Efter ett tag var det min tur, jag red fram och Markus skötte sig över förväntan! Men sen när jag var inne på tävlingsbanan kände jag att hestepållen började tröttna, det var varmt och mycket nya intryck. Han visade sitt misstycke genom en bockning i sista galoppen, och på programmet fick jag kommentaren "lite vinglig väg". Haha, hur lätt är det att styra en bockande häst? Jag är iallafall mycket stolt, han skötte sig såå bra! Det räckte däremot inte till placering så vi red hem innan klassen var slut. Två timmar hem igen, men ibland har man ju en mamma som är en ängel när man kommer till stallet och boxen är mockad... Och juste, en sak till. Strax innan vi skulle rida hem slarvade jag tydligen bort mina cykelnycklar. De återfanns, men vi konstaterade att det inte var den bästa nyckeldagen direkt. På väg hem stannade jag och Fanny vid kohagen och döpte korna ;) Mina favoriter är helt klart Drak-Ulla och Kullagulla!

Hej då!

Anna